Lissabon Blog

Fram till den 22 januari 2012 visar Stiftelsen Calouste Gulbenkians moderna konstmuseum i Lissabon Plegaria Muda av den colombianska konstnären Doris Salcedo. Detta är den första utställningen med Salcedo i Portugal och arrangeras tillsammans med Malmös moderna konstmuseum och produceras av det Moderna museet vid universitetet i Mexico City, Museet Maxxi i Rom och Pinacoteca i Sao Paulo.

Doris Salcedo föddes i Bogotá, Colombia, 1958. Hon studerade konst vid universitetet Jorge Tadeo Lozano i samma stad och gick senare igenom en högre utbildning i New York. Hennes arbete har visats upp vid MOMA i New York och på andra viktiga museer runt om i världen. Mellan 1987 och 1988 var hon chef för konstskolan och institutet för konst i staden Cali och hon har fått mottaga viktiga stipendier från Guggenheim-stiftelsen.

Plegaria Muda är en installation som består av 162 enheter, två bord som är ihopsatta omvänt och förenade med en markstruktur som gör det möjligt för gräs att växa. Det överväldigande är att alla enheter har längden och bredden från en likkista av normal storlek. Det är en märklig uppenbarelse av en kyrkogård i ett landskap som skulle kunna vara vilken plats som helst i djungeln eller i colombianska landskapsområden, vilket skapar en känsla av vånda hos den som bevittnar det hela, den harmoniska estetiken till trots.

Salcedos verk har referenser till det politiska våldet som funnits i Colombia under mer än sjuttio år, vilket skakar om de sociala relationerna, som leder till våld i det politiska systemet, som förändrar de mänskliga nätverken och som spränger den sociala väv som gör samlevnad möjlig. Detta fenomen, som gör Colombia till ett speciellt fall av våld i Latinamerika, har inte kommit till sin lösning trots alla olika källor som tagit plats i processen.

Det som Salcedo försöker visa är komplexiteten som tagit hennes land in i en spiral av våld och som har devalverat värdet på livet och det där man i vissa områden lever närmast är döden på grund av några av de väpnade grupperna i konflikten.

I Colombia, till skillnad från många andra länder där orsakerna till konflikterna är tydliga, finns rötterna till våldet att finna i olika korsade historiska, politiska, narkotikatrafikerade och ekonomiska faktorer. Denna komplexitet är det som Salcedo har undersökt genom att intervjua personer som har blivit offer för olika stridande grupper eller som har förlorat någon släkting i detta krig utan slut, med målet att komma ihåg de allvarliga övergrepp på de mänskliga rättigheterna som begåtts, särskilt rätten till liv som är den första rättigheten som förloras i en våldsam process.

Det är av denna anledning som hennes verk är så djupt politiskt, för det kringgår inte den spänning som det innebär att närma sig och fokusera på målet i den annars internationella osynlighet och okänslighet som fallet Colombia har behandlats på, där det dagligen dör någon eller någon helt blir undantryckt från de områden på grund av bombningar eller sammanstötningar.

För mer information: http://www.cam.gulbenkian.pt/index.php?article=71365&visual=2&langId=1

Nancy Guzman

Ett stort verk som du inte bör missa, särskilt eftersom några dagar av vila i lägenheter i Lissabon möjliggör för dig att besöka Stiftelsen Calouste Gulbenkians moderna konstmuseum och roa dig med stil.

Kontakta mig 

Översatt av: Kristian Lönner

Det är svårt att ifrågasätta att Rihanna, som kommer att ge en av sina spektakulära konserter under sin Loud-turné (det album som kom innan hon i slutet på november gav ut sitt sjätte album Talk that Talk) på ett like spektakulärt ställe, nämligen scenen Pabellón Atlántico i Lissabon den 17 december (http://www.pavilhaoatlantico.pt/vEN/Agenda/Agenda/Pages/evento.aspx?eventoID=1083), har fått syndernas förlåtelse. Hennes nyligen bländande och överraskande medverkan i Mylo Xyloto, Coldplays senaste album, där hon framför den lyckade electro-pop-låten Princess of China har tagits emot på ett bra sätt av de flesta kritiker som något av det bästa och mest minnesvärda med hela albumet, och de stora framgångarna med Loud, som California King Bed, Only Girl in the World, What’s my Name och den extremt kontroversiella S&M, magnetiserar fortfarande dansgolv runt om i stora delar av världen. Just magnetiserande är ett av de adjektiv som först slår en när man tänker på den makt som denne spektakuläre sångerska från Barbados har över personer av båda könen och på människor med olika smaker och musikaliska stilar. Det är inte för inte som artister från helt diametralt olika musikaliska sammanhang talat om Rihanna, så som systrarna Cassidy från CocoRosie som har uttryckt sin beundran i entusiastiska termer.

Det handlar mer än om bara beundran. Det finns också en känsla av vördnad inför hennes ojämförliga scenframträdanden. En uppenbarelse som det är extremt svårt att inte totalt falla för, detta obeskrivliga charmtroll som liksom förgiftar alla som har turen att få bevittna henne.

Det handlar om en överdriven magisk kraft till temperament, något klart sexuellt som utstrålas från hennes person och som vi kan finna helt intakt på scen. Hon själv har sagt att den största skillnaden mellan att vara sexig på scen och i sovrummet är publiken och kanske finns det i världen idag få kända personer som är så extremt sexiga som Rihanna, något som bevisades i och med den händelse som inträffade i samband med hennes senaste musikvideoinspelning på en irländsk farm, som var tvungen att avbrytas efter krav från ägaren att hon skulle sätta på sig mer kläder (som det verkar orsakade inspelningen också stora trafikstörningar, inklusive en seriekrock på en närliggande motorväg).

Utpekat som en typ av högre intelligens, orden geni och genitalier är enligt etymologin mycket nära släkt med varandra, vilket fallet Rihanna mycket tydligt visar. En extremt intelligent och begåvad sångerska som har förstått hur man ska klä R&B-musiken med varma och avslappnade färger, företrädesvis från Karibien utan att för den skull förlora ens en gnutta av makt och kraft – och det är inte för inte som hon har sagt, vilket låter som ett eko av en sång från The Smiths, att det krävs mer kraft för att vara sårbar än hård och kanske är det denna blandning av bräcklighet, mildhet och kraft  som gör henne så obestridligt attraktiv.

Paul Oilzum

Dessutom upphör hon inte att förvåna oss med sina läckra, knappt synliga, tatueringar och hon fortsätter att byta stil och yttre vilket bara varslar om det bästa från de kläder som hon har klarlagt att hon inom kort ska designa. Hylla henne med den där blandningen av vördnad och helig rädsla som bara riktiga gudinnor förtjänar när du hyr lägenheter i Lissabon

Kontakta mig 

Översatt av: Kristian Lönner

En föreläsning om den portugisiska konsten under de senaste 30 åren, en utställning med det allra bästa som erkänts av AICA, Asociación Internacional de Críticos del Arte y Arquitectura Portuguesa baserad i Paris, och bäst av allt, det är helt gratis! Det är få händelser av denna kvalitet som är det i dag.

National Museum of Contemporary Art i Lissabon, eller Chiado-museet som det är mer känt som, står bakom utställningen som syftar till att ge en kritisk och pedagogisk inblick i den portugisiska bildkonsten från 80-talet fram till idag, med de största företrädarna för de olika strömningarna inom bildkonstens olika inriktningar. Under dessa tre årtionden har vinnarna av AICAs utmärkelser bestått av konstnärer som började sina karriärer flera decennier tidigare, av 80-talets vinnare började ett stort antal konstnärer sitt skapande redan på 60 eller 70-talet, samma för de som vann AICAs utmärkelser på 90 eller 2000-talet.

Utställningens historiska betydelse ligger i verkens anknytning till de djupgående förändringar som ägt rum i det portugisiska samhället under de senaste decennierna, det handlar om politiska och sociala förändringar, men även inom kulturområdet och naturligtvis inom själva konsten. Inför detta har museet samarbetat med AICA och med maximal objektivitet och noggrannhet har man valt ut verken och den information som man hittar i den medföljande katalogen, det audiovisuella området samt de av experter guidade rundvandringarna.

Det är trettio prisbelönta konstnärer som mellan 1981 och 2010 fått sitt erkännande av AICA och som nu ingår i utställningen som öppnade den 20 oktober och kommer att avslutas den 22 januari 2012. På museets hemsida kan man hitta informationen som behövs för att delta i de guidade rundvandringarna, dessa måste bokas per telefon i förväg. De är värda att boka in eftersom specialisterna kan ge en samlad bild av verken, konstnärerna och de sociala förändringarna som visas upp på denna magnifika konstutställning.

För mer information, besök: http://www.museudochiado-ipmuseus.pt/pt/node/1135?page=3

Luz Obscura

Ett utmärkt tillfälle att lära sig mer om bildkonsten i Portugal. Om du reser eller planerar att besöka den portugisiska huvudstaden vid denna tid, hyr lägenheter i Lissabon och ring till Museo de Chiado för att boka din plats på en av de guidade rundturerna.

Kontakta mig 

Översatt av: Henrik Johannesen
Kontakta mig

Lissabon-Maraton är ett internationellt evenemang som anordnats i Lissabon varje år sedan starten för 26 år sedan. Under 2011 kommer evenemanget att gå av stapeln den 4 december. Startskottet går kl 9 och alla över 18 år inbjuds att delta, amatörer som proffs.

Det fina med denna tävling är att det är ett internationellt evenemang som besöks av människor från hela världen som kommer för att tävla, men det är främst européer som besöker Lissabon under detta maraton. Det finns flera klasser och priser kommer att delas ut till de tre första i varje klass.

Klasserna är uppdelade efter kön och ålder. Veteran 1 för de mellan 35 och 39 år, veteran 2 för de mellan 40 och 44, veteran 3 för de mellan 45 och 49 och så vidare upp till veteran 6 för de som passerat 60 år. För de yngre löparna gäller internationell standard.

Att fullfölja ett maratonlopp stimulerar inte bara musklerna, utan även själen och anden då adrenalinet flödar runt i atletens kropp vilket stimulerar de olika nervcentran som främjar lyckan.

Flera av evenemangets sponsorer kommer att skänka bort sina produkter till idrottarna såsom vatten och juice. Deltagarna kommer även att få en tröja och flera överraskningar och presenter.

Den totala sträckan är på drygt 42 kilometer och det kan du se på den officiella kartan som publiceras av organisationen bakom evenemanget. Var femte kilometer kommer det att finnas en stationer för vätskepåfyllning där man också kan äta frukt.

Det finns även kortare sträckor för de som inte känner sig fullt så vältränade. De körs på samma dag och kallas minimaraton, där man endast springer 4 km eller att springa en så kallad halvmaraton.

För mer information: http://www.lisbon-marathon.com/

d.b

Om du hyr lägenheter i Lissabon kan du passa på att njuta av några underbara dagar i staden och även delta i det världsberömda Lissabon Maraton. Det blir garanterat en rolig upplevelse med en del tävlan och underhållning.

Kontakta mig 

Översatt av: Henrik Johannesen
Kontakta mig

Kanske skulle Britney Spears önska att när man en vacker dag ska gå igenom den mest kommersiella kulturen under 2000-talets första årtionde föra in hennes hemlighetsfulla figur i uppslagsverken som den förlorade länken mellan Madonna och Lady Gaga. Under den första halvan av 90-talet uppstod ett underligt fenomen där, först ledda av Nirvano, en rad nya, grupper på den alternativa, oberoende musikscenen kom fram och tog över listorna. Den efterföljande besvikelsen startade på tragiskt sätt i och med Kurt Cubains självmord och var av sådan tyngd att det skapade ett enormt tomrum som genast togs över av en musik och kultur som var radikalt annorlunda, som trots allt verkade oändligt mer ärlig och lämplig i sin alarmerande tomhet på innehåll och form.

Ty känslan av bedrägeri och utnyttjande från de mest ondskefulla krafterna inom underhållningsvärlden, är något som starkt påverkade grupper som tidigare nämnda Nirvana, Pulp (vars bitande, frätande och subversiva texter som framfördes från scen plötsligt upprepades av hundratusentals snobbiga och reaktionära ungdomar, något som också hände med Blur, i samband med en ny exalterad patriotism, berusad på öl och designade droger) och Radiohead (som drogs in i skapandet av sina skivor, hela tiden alltmer mörka och svåra att förstå vilket hjälpte till att skaka av sig de miljontals nya fans tack vare melankolin och den desperata futuristiska existentialismen från O.K. Computer), bara för att nämna några få representativa namn.

Ångesten, vreden, marginaliseringen, existentialismen, upproret, avantgardet, och även en betydande del situationism, blev återvalda och förvandlades direkt till en produkt för massförsäljning, som genererade ett tomt överflod av band som var överens med de nya och innehållslösa etiketter. Sammanfallande med en svindlande stigning av högerideologier har vägen varit lämplig för den kommersiella triumfen av strömlinjeformade idéer och avsaknad av hunger, som kunde heta Coldplay (inom musikfältet av tydliga pretentioner) eller Britney Spears, som innan hon nådde en högre ålder blev den glittrande och framgångsrika mediala stjärnan.

Trots hennes övertygade belackare så finns det något, från från första början, fascinerande med Britney Spears som kommer att spela på Pabellón Atlántico i Lissabon den 9 november (http://www.pavilhaoatlantico.pt/vPT/Agenda/Agenda/Pages/evento.aspx?eventoID=1179). Utan att ha en särskilt sexig kropp, utan att lysa upp med ett vackert ansikte, utan att ha stora låtar, utan att sjunga övertygande (på en majoritet av sina konserter är hennes röst robotiserad och utan själ vilket är frukten av play-back), utan att gå över gränsen för det tillåtna (hennes uttalanden som handlar om önskan att ingå äktenskap som oskuld är kända) och trots att hon vid 29 års ålder mer eller mindre fortsätter att att göra samma substanslösa, ungdomsmusik utan inre värld, fortsätter försäljningen av vara otrolig och hon upphör inte att slå nya rekord.

Paul Oilzum

Det finns tveklöst något svårförklarligt och svårdefinierat i att hon kommit att bli en av de största ikonerna under vår tid, vilket kanske hör ihop med hennes lämplighet för att bli en representativ symbol för dominerande världen i väst under samma tid. Kanske vill du själv, om du hyr  lägenheter i Lissabon i november, personligen gå in i detta förbluffande mysterium.

Kontakta mig 

Översatt av: Kristian Lönner

Fram till den 9 oktober visar Modern Art Centre Calouste Gukbenkian i Lissabon en intressant retrospektiv monografi av den samtida portugisiska konstnären João Penalva. Utställningen är den största som gjorts med hans verk och visar intressanta aspekter av hans verk som visas upp med hjälp av olika medier såsom måleri, film och installationer.

Utställningen sköts av Isabel Carlos och består av två olika etapper i Penalvas verk, under 90-talet arbetade han med måleri och med sin senaste audiovisuella produktion. För denna utställning engagerade Penalva sig aktivt för att omkonstruera utrymmet i salen för att få innehållet precis som han ville ha det och för att tittarna skulle förstå kärnan i hans visuella text- och bildarbeten.

Penalva utforskar allmänhetens uppfattning av konsten genom drama, design och det visuella bildspråket. Förutsatt att perceptionen präglas av läsning och en kodnings och avkodningsprocess som varje individ får från sitt eget medvetande och sin omgivning genom sina sinnen. Men inom konsten kommer denna perception från den rationella kunskapen om objekten och hur de fångas visuellt. Så att det blir till en meningsfull tolkning av förnimmelser och känslor.

Denna perceptionsteori, som i dag studeras inom olika konstinriktningar, är en ständigt aktuell fråga eftersom konstnären uttrycker sina egna uppfattningar och fokuserar på representationen, själva objektet blir då inte orsaken till representationen utan snarare attityden som återspeglas.

Därför blir hans bildkonst till ett viktigt verktyg för att uttrycka denna komplexa syn på konsten och representationen som den framkallar hos betraktaren. I denna mening är hans upptäcktsfärder genom teater, foto och alla olika uttryck av konst och experiment något som haft stor betydelse för mognaden av hans verk.

João Penalva föddes i Lissabon 1949. Han tog en BA och en magisterexamen i fri konst på Chelsea School of Arts i London där han har bott sedan 1976. Hans arbete med installationer och videokonst har varit föremål för strålande kritik och han har framträtt som den viktigaste portugisiska samtida konstnären under 1900-talet.

Hans verk har ställts ut i olika städer som Lissabon, München och Sydney samt på biennalerna i Venedig, Berlin och Sydney. Idag återfinns hans verk i samlingarna på Museo do Chiado, Centro Gallego de Arte Contemporanea, Arts Council Collection i Storbritannien och Musée d’Art Moderne Grand-Duc Jean, Luxembourg bland anndra.

För mer information http://www.gulbenkian.pt/index.php?article=3217&langId=1&format=404

Nancy Guzman

En intressant panoramautställning för den som spenderar några dagar i en av våra lägenheter i Lissabon , man behöver bara närma sig Modern Art Centre Calouste Gulbenkian för att njuta av denna stora konstnärs verk. Då har du även en ursäkt för att gå och ta en drink och prata om dina intryck.

Kontakta mig 

Översatt av: Henrik Johannesen
Kontakta mig

Byggandet av kyrkan påbörjades 1779 efter ett beslut av kung Pedro III för att uppfylla det löfte han gjort med sin fru Dona Maria jag efter dem fått barn. Bygget av detta berömda monument startades under ledning av några framstående arkitekter av årtiondet som Manuel Reynaldo och Mateus Vcente. Denna kyrka är byggd på Lissabons utkant, långt ifrån de trängsta och mest utarmade områden i staden.

Byggd på en kulle, ligger denna kyrka i den östra delen av Lissabon med en vacker kupol placerad på toppen. Byggnaden har även två stora klocktorn som är dekorerade med inristade statyer av helgon. Interiören är mycket rymligt och vacker upptändning välkomnar dig i alla andra rum.

Kyrkan är mycket noga utformad och inredd med framstående marmor skulpturer i grönt, rosa, gult och flera andra färger. Även flera andra antikviteter märks här. I ett inre rum finns det några särskilt utformade terrakotta siffror och några andra konstverk. Det finns Jardim da Estrela Trädgården framför monumentet som anses vara en av de största och finaste parker i vackra Lissabon. Trädgården är fylld med olika växtarter vars intensivvård tas om hand av några professionella trädgårdsmästare. Det berömda bandet som spelar på kvällen är en specialitet från denna plats som skrämmer livet av människorna. Flera andra antika skulpturer kan även ses här. De är utplacerade och utspridda precis som inne i kyrkan.

Kyrkan har även några fina målningar som är intelligent gjorda av några av de kända hantverkare på Pedro Alexandrino och Pompeu Botonis epok. Den förtrollande och uppfriskande atmosfären detta monument bär med sig livar upp stämningar hos besökarna och ger en känsla av inre lycka för dem alla. Denna kyrka är ett mycket väl bevarat exempel på början av barocken som en religiös konst. När man kommit till kyrkan kan man gå upp i den och njuta av synen av de vackra gatorna och landskapen Lissabon. Huvudrummet av attraktioner i kyrkan är den skymt av fashionabel kork som består av mer än 500 olika figurer.

Adress:

Basilica da Estrela 
Largo da Estrela 
Lissabon

Opening hours:

Öppet dagligen: 08:00 till 13:00 och 15:00 till 20:00

De håller stängt 1:a januari och 25:e december

Entré:

Gratis

John

Denna kyrka är känd i Lissabon och det finns ett seriöst intresse hos människor för denna byggnad. Varför inte hyra lägenheter i Lissabon och kontrollera denna viktiga kyrka i Lissabon.

Kontakta mig 

Översatt av: Anneli Andersson

Om det man skulle kora turisterna som besöker Lissabons favoritställe skulle det utan tvekan bli Café Brasileira som ligger nära Chiado i Baja. Den spektakulära dekoren i jugendstil tillsammans med myten om Fernando Pessoa, den internationellt mest berömda portugisiska poeten håller stället i rörelse även under lågsäsongen.

Café Brasileira är förmodligen bland det äldsta av sin sort i Portugal. Man följer spåren efter de bohemiska kaféerna i Paris, Berlin och till och med Madrid men med den speciella karaktären i Lissabons själ. Man startade 1905 som en livsmedelsbutik som hade specialiserat sig på direktmarknadsföring av spannmål från Brasilien, en typ av kaffe som var okänd för dåtidens européer. Dess ägare, Adrian Telles, var en sann entreprenör och för att visa potentiella kunder fördelarna med sina produkter kunde han inte komma på något bättre än att bjuda in alla som köpte ett kilo kaffe på en kopp i butiken. Begåvad konsumtion kan betraktas som en föregångare till den berömda bican. Härifrån kom man att hämta inspiration från kaféerna som dök upp över hela Europa, man inredde med vad vi idag känner till som art deco.

Med öppnandet av kaféet för allmänheten dröjde det inte länge innan de politiska och litterära sammankomsterna kom att bli en vanlig syn. Tidningen Orpheu som gavs ut av Henrique Rosa hade sitt högkvarter mellan speglarna och de modernistiska lamporna på Café Brasileira. Dessutom kom deras väggar, från 20-talet och framåt, att fungera som ett konstgalleri. Här hängde bilder av de allra bästa av avantgarden: Antonio Soares, Eduardo Viana och José Almaida de Negreiros. Ägarna (i utbyte mot att de organiserade utställningarna) fick en del av verken. Dessa målningar såldes (tydligen ganska enkelt) till en privatsamlare i slutet av 60-talet och med dessa lukrativa affärer har ägarna fortsatt att ägna sig åt denna verksamhet med hjälp av samtida konstnärer och kundernas entusiasm.

Men om det finns en karaktär som har varit så sammankopplad med inrättningen att han har förevigats på terrassen med en bronsskulptur i naturlig storlek, det handlar om Fernando Pessoa, den store barden av Letras Lusas. På Café Brasileira spenderade han timmar med att läsa och översätta vilket han försörjde sig med på frilansbasis, han skrev poesi frenetiskt och sina Bicas avnjöts med massor av socker och även absinten  kunde få vara med på ett hörn vilket troliga kom att leda till levercirrosen som sedemera ledde till graven. För poeten var kaféerna en oundviklig del av livsstilen. De var den ensamme man som uppfann heteronymernas kompanjon, helt olika personligheter som pratade och diskuterade tillsammans. Det var på Brasileira som Alvaro de Campos, Ricardo Reis, Alberto Caeiro och Bernardo Soaeres (närmast poeten) skrev de mest minnesvärda verserna i den lyriska lusan “…jag har i mig alla världens drömmar.” När en dröm är nog att leva för hade Pessoa dem alla.

Candela Vizcaíno

Det finns bara en sak att göra för den som hyr lägenheter i Lissabon det är att strosa långsamt och lite melankoliskt och poetiskt när man entrar “saudade” och Café Brasileira.

Kontakta mig 

Översatt av: Henrik Johannesen
Kontakta mig

Återigen kommer filmfestivalen Queer Lisboa tillbaka, den här gången med den 15:e upplagan. I år går festivalen under sloganen “Transgresión” (ungefär “gränsöverskridande” på svenska), vilket är det centrala temat under programmet som kommer att hållas under festivalens sju dagar. Queer Lisboa presenterar det bästa inom gay och lesbisk film som gjorts under de senaste två åren, i konkurrenskraftiga kategorier som bästa film, bästa dokumentär och bästa kortfilm. På samma sätt kommer också filmjobb utanför själva tävlingen att visas, däribland queer-konst, visningar där man visar tematiska filmer som lyfter fram de mest nyskapande teknikerna inom gayfilm, klassiska berättelser på stora skärmen, samt mindre produktioner. Queer Lisboa räknar också med att kunna presentera performance, installationer och grafisk konst, vilket gör det hela till ett evenemang där olika former av samtida konst får samsas på samma ställe.

Queer Lisboa är den enda festivalen i Portugal som visar filmer med teman som att vara gay, lesbisk, bisexuell, transgenus eller transsexuell. Teman som alla samlas under det som man normalt känner som Queerfilm. På detta sättet försöker festivalen presentera teman och estetik som inte når de större filmmarknaderna, oavsett om det beror på sina explicita teman eller på sitt nytänkande sätt att berätta eller tekniskt producera. Queerfilm ligger nuförtiden, sedan decennier, bakom olika filmer och filmstilar. Trots det var det först i början på 90-talet som den började anses vara ett nytt filmspråk och ett nytt filmuttryck, direkt kopplat till sexuell identitet och genus.

Det tåls att betona vikten av dessa festivaler, eftersom de hjälper till att sprida verk från unga filmskapare och återupplivar möjligheterna till spridning och gemenskap. Genren queerfilm har idag en viktig roll inom den moderna filmkonsten, dess influens i nyligen gjorda, samtida filmproduktioner är obestridlig. Faktumet att de närmar sig teman som genus och identitet, som nämndes tidigare, tjänar på samma sätt till att skapa en solid bas i sökandet efter de bästa villkoren för arbetet för queerkonstnärer, inte bara i Lissabon utan generellt i Europa. Även om film och konst inte ska dömas eller lyftas fram bara för sin stil och genrer utan för sin berättande kvalitet, så borde publiken också kunna öppna sig mer för nya sätt att berätta en historia.

Queer Lisboa finns till för att skapa dialog kring dessa ämnen och koppla samman publiken med den akademiska världen, och utbildningen kring att reflektera kring samtida manifestationer. Av denna anledning organiseras under festivalen också retrospäkt om hur homosexualitet presenterats under filmhistorian, lärande aktiviteter, subgenrer och seminarier. För mer information, besök följande hemsida: http://queerlisboa.pt/

Alexa Ray

Inget kan vara bättre än att hyra lägenheter i Lissabon och bli en del av en av de viktigaste filmfestivalerna under året. Lissabon är dessutom en fantastisk stad där du kan njuta oändligt, inte minst när sommaren är på väg bort och höstens fräschhet är på inkommande. Om du letar efter nöjen och nattliv, precis som gayvänliga ställen, då kommer du att hitta det här.

Kontakta mig 

Översatt av: Kristian Lönner

Målningen Retrato de Familia ger Museo de Arte Antiga en anledning att fokusera på 1600-talets holländska måleri, en epok som Pieter de Grebbers målningar syftar till att visa upp för Portugals beundrare av holländsk konst.

Pieter Fransz av Grebber föddes i Haarlem, Nederländerna år 1600. Son till målaren Fransz Pieter de Grebber och bror till konstnärerna Maria och Albert Grebber kom målningen och konsten naturligt för honom. Heliga bilder var en del av hans omgivning på grund av den religiösa miljön i hans barndomshem vilket kom att påverka hans bildmässiga arbete.

Vid 18 års ålder flyttade han till Antwerpen med sin far där det fanns en intressant konstmarknad där han sålde sin berömda målning Daniel i lejongropen. Hans berömmelse gjorde att han fick uppdraget att utföra utsmyckningen av Huis Honselaarsdijk Naaldwijk Noordeinde Palace och Huis ten Bosch de Haag. Han målade altartavlor till kyrkor i Flandern, Danmark och Nederländerna.

Trots att man i hans arbete kan se tydliga tecken på holländsk barock, var han en av representanterna för den så kallade Haarlemklassicismen och influensen av Caravaggistas som Rubens, Rembrandt och Bernini vars dramatiska stilar och realism kom att påverka målningen under det sena 1800-talet och i synnerhet Grebbers verk. Förutom de religiösa och historiska ämnena, målade han porträtt, gjorde grafik och teckningar som fortfarande finns bevarade.

Under 1649 skrev Grebber en intressant handbok om de regler som varje konstnär bör beakta. Han etablerade elva normer som varje klassisk målare borde följa enligt hans sätt att se på saken, bland annat menar han att målningen är högst upp i de konstnärliga genrernas hierarki.

År 1933 stal nazisterna en målning av Pieter de Grebber, Porträtt av ett ungt par, som ägdes av den tysk-judiska medborgaren Jakob Oppenheimmer, ägaren till det berömda konstgalleriet Van Diemen. Oppenheimmer och hans fru Rosa var tvungna att fly till Frankrike efter att deras egendomar exproprierats. År 1941 efter den nazistiska ockupationen arresterades de och fördes till koncentrationsläger där de sedemera mördades. Alla verk som stals från hans auktion auktionerades ut. År 1937 köpte museet i Wiesbaden tavlan på ett litet galleri i Berlin. År 2010 återställdes målningen som besitter ett stort konstnärligt och ekonomiskt värde till hans arvingar i en ceremoni under ledning av chefen för Wiesbadens museum, Voker Rattenmeyer.

För mer information http://www.mnarteantiga-ipmuseus.pt/pt-PT/destaques/ContentDetail.aspx?id=492

Nancy Guzman

Kontakta mig 

Översatt av: Henrik Johannesen
Kontakta mig